Alla ungars favoriter.

Dvs alla ungar som orienterar eller har gjort Skogsäventyret.

Bilden är ett smakprov från bildspelet som jag slitit med i en-och-en-halv dag.

Resten av bilderna är på klubbkompisar

och vad de egentligen tänker när de springer på upploppet.

Jag lovar,

de kommer bli förvånade över både sina egna och andras tankar!

 

...det är bara jag...

Ville bara berätta att jag fortfarande finns här!

Ifall nu någon trodde något annat.

Förkylningen är mycket bättre.

Nästan helt borta faktiskt!

Vad har jag pysslat med då, tro?

Jo i dagarna två,

jag har kämpat med ett bildspel.

Som ska visas på orienteringsklubbens årsmöte,

tänkte jag.

Det var marigt först.

Sedan gick det väldigt bra!

Så bra att jag blev slarvig och glömde spara.

Så många bilder där jag fixat och donat med pratbubblor,

bara försvann!

Och Alvprinsessan har rest hem...

(det var hon som fixade formatet på dem)

Men det blev i alla fall ett bildspel av det som jag sparat ordentligt!

En lite kortare version bara...

Tror inte det gör något,

det som är blir nog uppskattat ändå!

och PEKAR  på mig!

Eller nej,

det är visst min tröja de pekar på.

Jag tittar ner,

i de pekande fingrarnas riktning.

- "Du kan ta av dig namnskylten nu," säger Mannen i mitt liv.

- "Vi vet vad du heter!" tillägger Riddarjungfrun förnumstigt.

Jag är just hemkommen från facklig kurs.

En mycket bra facklig kurs!

Kunniga kursledare,

bra boende och god mat.

Dock är jag ganska fullmatad nu.

Av fakta.

De sitter som en propp i huvudet.

Eller är det kanske förkylningen som proppar till det?

Den har i varje fall frodats under de här två dagarnas brist på frisk luft.

Tid för promenad fanns inte den här gången.

Vädret var förresten inte det bästa heller.

Bilfärden dit var lite spännande,

fast gick förvånansvärt bra.

Men, men...

hur det nu än står till med förkylningen,

så ska den få följa med mig och Mannen i mitt liv till Grannstaden ikväll.

Där ska vi gå till den gamla fina teatern och lyssna på

Louise Hoffsten!

 

Snön - den lyser vit på både furen, granen och taken. Men ingen tomte verkar vaken.

Bilen - får skottas fram när man ska från jobbet och det har snöat hela da´n.

River tapeter - roar sig Riddarjungfrun med i hallen om dagarna. Det ska bli nya där.

Snuvan - ligger på lur bakom näsan och i halsen. Jag jagar den på flykten med Echinaforce och en extra "hutt" Aloe Vera.

Skridskor - ska vi åka med ungarna på fritids idag. Har plockat ner mina från vinden.

Dikeskörning - utfördes av en bilist på vår framfartsväg i morse. Han står i diket än, samt blockerar halva vägen. Får parkera hos sommargrannen. Morr!

Lunchrast - har jag nu.

Facklig kurs - ska jag åka på imorgon tillsammans med två kollegor.

Återkommer - gör jag på torsdag.

Kram - till alla bloggvänner!

Bestämde mig för att duscha hemma efter träningen igår.

Sagt och gjort,

jag bytte om hemma och tog på överdragskläder.

Glad i hågen över att inte behöva släpa på träningsbagen,

skuttade jag ut till bilen med vattenflaskan i ena handen

och innebandyklubban (Riddarjungfruns, hon var inte hemma) i den andra.

I samma stund jag böjde mig för att snöra av kängorna innanför dörren till Bollhalen,

insåg jag att jag glömt något mycket viktigt för träningens genomförande:

Inomhusskorna!

Förb.....!

Anlände i sista minuten gjorde jag också,

så det fanns ingen tid tillgodo att vända hem och hämta.

Nåja... styrketräningsbiten kan jag ju ändå klara utan skor,

tänkte jag.

När vi sedan joggade runt salen för att värma upp,

slöt Vännen B som alltid,

upp vid min sida.

- "Så du kör i strumplästen idag!" konstaterade hon glatt.

- "Jaa, Sock-i-Plast.... suckade jag

och kände i andanom hur öm jag skulle bli i trampdynorna.

.... back to basic...!"

 

Det är kallt ute.

Mycket snö är det också!

Jaså,

du har också noterat det...

Alla kan inte gå till mataffären och inhandla förnödenheter.

Och långt ifrån alla odlar sin mat själva och lägger upp förråd.

För alla kan inte!

Då rycker Huldran ut och utfodrar kreaturen.

I det här fallet är det de bevingade som får lite i krävan.

Bakom Huldrans hus finns ett päronträd.

  Det är det låga trädet framför björken.

En upptrampad stig i snön leder dit.

  Under päronträdet sopar jag bort snö och spillning.

För det här är skatornas matplats!

Jag har listat ut att om de får egen mat här,

så får småfåglarna ha sitt ifred!

  Idag serverar Huldrans Lunchrestaurang pannkaka!

Sen låter jag mitt lockrop ljuda över skogen:

  "Skaaatoooorna !!! Ssiiiiizzuuuu !!! *visslar*

Först på plats är Blåmesarna....

  "Vi tycker också om pannkaka!"

"Måste ni jämt knycka för skatorna?

Ni har ju egen matplats!" säger jag.

  Jag har bullat upp ett riktigt "smörgåsbord" med äpplen, rönnbär, talgbollar

och frön åt småfåglarna.

Daisy tycker att det är matdax för hundar...  "Ser du inte hur utmärglad och svulten jag är?" 

(och söt, men det tillkommer förutom)

Vi drar oss undar och spanar....

Först så kraxas det och hålls utkik ett tag från trädtopparna.

  Men efter en stund så kommer de!

Skator är otroligt skygga,

de vill inte komma förrän vi flyttat oss låååångt från matbordet.

De är väl ängsliga för att få salt på stjärten...

Ikväll är det årsmöte i den fruktade MC-klubben,

"Bonn´riders".*

Viktigaste punkten på övriga frågor är

sommarens semestertripp!

Målet är redan bestämt,

så nu ska resrutten spikas.

 

Över en god macka och en sval öl,

(Huldran får väl dricka vatten, gillar inte öl)

ska kartor bredas ut

samt övernattningsställen granskas.

Kanske tar vi sedan en frukt till dessert,

å så en å annan chokladbit...

Sedan drömmer och fantiserar vi om solsken,

släta lättåkta landsvägar,

samt lagom varma vindar....

 

* namnet kommer sig av att de flesta

medlemmarna har jordbruksanknytning.

Har legat i blöt ikväll.

(Dvs varit i badhuset och simmat)

Det tar tjugosju minuter att simma ettusen meter.

Det  konstaterade jag ett antal gånger,

de åren jag flyttade kulor på den lilla ramen som finns att låna.

Numera kollar jag in den stora klockan på väggen,

innan jag släpper lös uttern i mig.

Sedan simmar jag i en halvtimma.

Det är ganska lagom,

för sedan sträcker det så i nacken och skulderpartiet.

Fast idag blev det ändå fyrtio minuter,

för det var så få simmande och då blir det mera njutningfullt.

När jag klev upp på "catwalken" mellan bassängerna,

så mötte jag den ena badvakten.

Vi bytte några ord och hon berättade att ett av de yngre skolbarnen,

hade ställt en så kul fråga till henne tidigare idag.

- "Varför blir man så skrynklig på fingrar och tår när man badar?"

Jag vet att jag läst om det!

På ett mjölkpaket tror jag det var.

Men inte minns jag förklaringen...

Gör du?

 

Änglar, finns de?

Och i så fall;

har de fötter?

Med tofflor på?

Jag lärde mig ett nytt fint ord härom dagen,

av Berith:

Ä n g l a t o f f l o r

Visst är det ett bedårande ord!

Dammsugningnen får liksom en helt annan status,

när man tänker på dem som sådana.

Dammråttorna, alltså.

För det är de som Berith kallar för Änglatofflor.

Riddarjungfrun höll på att bryta ihop vid middagsbordet,

när jag presenterade mitt nyförvärvade ord.

- " Det som är så  ä c k l i g t !

Dammråttor består ju av hudavlagringar,

textilavfall och tappade hårstrån!

Är änglar lika äckliga då?"

Anledningen till att tofflor kontra råttor,

kom på tal,

är att vår hall ska renoveras.

När golvlisten pillades bort så fann vi lååånga råttisar,

som förökat sig  där i godan ro alltsedan förra renoveringen.

För si sådär 17 år sedan...

Hur det nu än är med den saken,

alltså om änglarna har äckliga tofflor på fötterna eller inte,

så fann i alla fall Mannen i mitt liv något sällsamt i vår trädgård!

 

Barfota eller med toffelklädda små fossingar,

så framgår det dock helt klart,

att änglarna också vill leka i snön!

- "Jag är helt slut!" pustade Vännen B med svetten droppande från pannan.

- "Easy Line´n gick lättare än spinningen," svarade jag matt.

"Hade en dipp därinne och fick saka lite..."

Vi drack ur våra vattenflaskor, torkade pannorna och stöttade oss mot fönsterkarmen.

Försökte att något darrande plocka ihop spillrorna av våra lekamen,

inför den avslutande stretchingen.

Då slöt NalleMaja upp vid vår sida.

Med häsnyn till det tuffa träningspasset såg hon oförskämt pigg ut...

- " Nu är det precis etthundrasjotton dagar kvar till Varvet!" kvittrade hon glatt.

Vännen B och jag stelnade.

Frös liksom fast.

Våra ögon stirrade tomt och oförstående på NalleMajas glada ansikte.

Vännen B´s haka föll ner och jag kände hur min rygg kroknade.

- "Tänk att alldeles nyss var jag glad," sa Vännen B.

"Över att jag överlevde det här träningspasset..."

- "Jaa..." instämde jag hest.

"Nyss var vi glada..."

NalleMaja backade ett halvt steg.

- "Nämen oj!

Det var inte meningen att det  skulle ha den effekten..."

Hon höll ångerfullt handen för munnnen,

som för att fånga in sin information och lägga tillbaks den.

Så sken hon upp igen och pekade ivrigt på sin handled.

- "Jag har en klocka!" förkunnade hon.

"som är inställd så att den räknar ner dagarna...!"

Nu är ju vi inte så särskilt ledsna utav oss,

varken Vännen B eller jag.

Vi ser faktiskt väldigt mycket fram emot,

att tillsammans med NalleMaja resa till Götet den 15 Maj!

Det är bara en sak vi undrar:

 

Om TeddyBjörnen fått den informationen,

att han ska sova på hotell tillsammans med oss...?

Istället för att åka raka vägen hem till idet?

  

Plockade upp den här tillbakablicken över förra året hos Häxmamman.

Det var faktiskt ingen tokig sak alls,

det där att summera året som gått!

Jag fick tänka till lite både här och där.

Saker jag med säkerhet annars hade glömt bort,

poppade upp och nu har jag dem på pränt:

MITT 2009

GJORDE DU NÅGONTING SOM DU ALDRIG GJORT FÖRUT:

Flög luftballong!

HÖLL DU DINA NYÅRSLÖFTEN:

Hittar aldrig på några nyårslöften.

Det blir nästan som en sport att inte hålla dem!

BLEV NÅGON AV DINA VÄNNER FÖRÄLDRAR I ÅR:

Det beror på hur man ser på det där med föräldraskap.

Vännen B´s familj blev med ett fosterbarn, Nicka Nyfiken!

DOG NÅGON SOM STOD DIG NÄRA:

Ja, både Svärfar och en mycket God Vän…

VILKA LÄNDER BESÖKTE DU:

Gotland. För det är väl ett annat land?

FINNS DET NÅGONTING DU SAKNADE 2009 SOM DU VILL HA 2010:

Ett lusthus!

Vore skönt att kunna sitta ”ute” även när mygg och knott är på korståg.

VILKET DATUM FRÅN 2009 KOMMER DU ALLTID ATT MINNAS:

18 Mars. Då hade Mannen i mitt liv och jag varit gifta i 25 år.

STORT FRAMSTEG!

Att jag äntligen kom till skott att börja skriva en bok.

STÖRSTA MISSTAGET:

Att jag inte fortsatte skriva på den,

utan kroknade någonstans i fjärde eller femte kapitlet…

HAR DU VARIT SJUK ELLER SKADAT DIG:

Frånsett någon släng av feber och lite träningsvärk nå´n gång,

så har jag klarat mig bra!

VAD SPENDERADE DU MEST PENGAR PÅ:

Inköp av ny motorcykel.

GJORDE NÅGONTING DIG RIKTIGT GLAD:
När jag fick byta arbetsplats för ett år framåt.

Tyckte jag behövde lite mer lyft och stimulans i mitt dagliga arbete.

MUSIK SOM ALLTID KOMMER ATT PÅMINNA DIG OM 2010?

Vox Archangeli´s album tillägnat ärkeängeln Michael.

Var på konsert med vännerna B, M och A i Hedvig Eleonora kyrka när vi var i Hufvudstaden och sprang Tjejmilen.

Fantastisk musikupplevelse som var lite utöver det vanliga!

VAR DU GLADARE ELLER LEDSNARE JÄMFÖRT MED TIDIGARE ÅR:
Lika glad!

Jag trivs med livet!

VAD ÖNSKAR DU ATT DU HADE GJORT MER:

Tränat ihärdigare. Göteborgsvarvet blev onödigt segt.

De sista 3 km gick på ren vilja...

BLEV DU KÄR:

Njae, det vet jag inte… har väl varit det till och från och upp och ner och bak och fram de senaste 33 åren. I samme man.

VAD ÖNSKAR DU ATT DU HADE GJORT MINDRE:

Ätit mindre godis!

HUR TILLBRINGADE DU JULEN:

Som vanligt hemma hos oss med familjen.

FAVORITPROGRAM PÅ TV:
På Spåret, Så ska det låta, Morden i Midsommer, Skavlan …

HATAR DU NÅGON NU SOM DU INTE HATADE I BÖRJAN AV 2010:

Nä, jag försöker tänka som så, att folk får väl vara som de är…

BÄSTA BOKEN DU LÄSTE:
”Alkemisten” och ”Fredagarna med Morri”

STÖRSTA MUSIKALISKA UPPTÄCKTEN:

Vox Archangeli

NÅGOT DU ÖNSKADE DIG & FICK:

Mera fritid! Det tillfälliga jobbytet innebär att jag arbetar 75%

NÅGOT DU ÖNSKADE DIG MEN INTE FICK:

Ett lusthus!

Men man kan inte hinna allt, det får bli den här sommaren istället!

BÄSTA FILMEN:

Millennium-trilogin, alla tre delarna. Vansinnigt spännande!

VAD GJORDE DU PÅ DIN FÖDELSEDAG:
Minns inte så noga,

men jag tror att jag hade lite smörgåstårtkalas för de närmast sörjande!

FINNS DET NÅGONTING SOM HADE GJORT 2009 BÄTTRE:

Det skulle i så fall varit att läsa kartan lite noggrannare när jag orienterade…

HUR SKULLE DU BESKRIVA DIN STIL 2009:
Inte vet jag! Ganska vanlig, lite sportig kanske?

VAD FICK DIG ATT MÅ BRA:
Familj, vänner och en god hälsa!

VILKEN KÄNDIS VAR DU MEST SUGEN PÅ:

Sugen kan jag just inte påstå att jag är på kändisar.

Men Bikers Grove var årets verkliga överrakning!

VILKEN POLITISK DEBATT ENGAGERADE DIG MEST:

Tjäbblet mellan de lokala partierna runt nedläggningen av en landsbygdsskola.

VEM SAKNADE DU:

Svärfar och vår Gode Vän som båda lämnade oss så hastigt.

BÄSTA NYA MÄNNISKORNA DU TRÄFFADE:
Alla artister som gästade vår Festival!

EN VÄRDEFULL LÄXA DU LÄRT DIG I ÅR:
Att hålla tand för tunga ibland.

Jag måste inte nödvändigtvis tillrättalägga allting!

Folk kan faktiskt klara sig alldeles utmärkt själva (för det mesta).

MINNESVÄRD HÄNDELSE AV VIKT:

  Riddarjungfrun tog studenten!

Här har vi kalas på altanen för de som kunde närvara just den här dagen.

Bakre bordet: Mor (bara ärmen syns), Mors sambo, Pilgrimmen, Svärfars sambo.

Främre bordet: CompassRosen, Medius, Vännen B, Huldran, Riddarjungfrun, Tullan och dotter PingPong.

Fotograf: Alvprinsessan

Femtioöringen skall försvinna ur vår myntserie!

Detta är ju förskräckligt!

Så dyrt allt ska bli nu...

Tänk bara:

Panten på burkarna måste höjas till en krona.

För att kompensera detta så blir ju drickan samtidigt höjd i pris.

Inte för att det drabbar just mig,

jag dricker inte sån´t där sockrat, färgat bubbelvatten.

Men ändå...

De Femöres Kolorna,

som redan nu är höjda till nämnda femtioöring,

får vi ju betala en hel krona för i fortsättningen!

Alternativt att vi kan få två för en krona då förstås.

Men ändå...

Värst av allt:

En åktur över Göta Kanal med Europas minsta färja,

kommer att höjas med 100%

Och jag som har bjudit hit Annika Banfield i sommar,

just för att hon ska få åka med "Lina"!

Bäst att börja spara nu då....

 

Åtråvärd Lyxkryssning?

....att det är fredag

....att jag slutar jobbet klockan två

....att spänna på skidorna och hasa iväg

....att upptäcka att spåren är precis nypreparerade!

 

Det var ju förstås ett tag sedan den tog slut.

Förra onsdagen närmare bestämt,

så var det Knut!

Fritidshemmen på vår skola blev sedvnligt bjudna

att dansa ut Julen hos de äldre som bor på "Hemmet" stax intill.

Det var inte utan komplikationer kan jag meddela,

som den dansen genomfördes.

Först stod Dragspelaren som är en folkkär bygdeprofil,

på näsan över sin dragspelslåda

och fick föras med rullstolstransport till Vårdecentralen...

Han blev där omplåstrad,

(inga större bestående blessyrer)

men hann inte tillbaka för att kunna genomföra sin spelning.

Då fick arbetskamraten MålarKluddan blixtinkalla sin gamla pappa,

som kom ångande från sofflocket med sin Fela i högsta hugg!

Under väntetiden fick vi inta det fika som skulle severats efter dansen.

(när Plan A inte funkar inträder ju som bekant automatiskt Plan B)

Uppiggade av saft, bullar och kaffe

dansade vi sedan med sådant liv och sådan lust att granen välte...

Den fångades dock snabbt upp och inga kulor krossades!

Sedan avslutade vi som sig bör,

med ett par rejäla raketer!

Efter det väntade två stora godisskålar vid borden

och varken barn eller personal var särskilt svårtrugade!

I måndags kunde vi så läsa i Lokalblaskan om våra bravader:

FARTFYLLT NÄR JULEN DANSADES UT

Julgransplundringen för de gamla

på Bergmansgården blev inte riktigr som

personalen hade tänkt sig.

Inledningen blev dramatisk.

Den populäre dragspelaren.... (slut citat)

 

... var Vännen B och jag i söndags!

Ja, på skidor då förstås,

det är ju liksom det glidet som gäller just nu.

Jag och mina skidor blev ståndsmässigt upphämtade

av Vännen B med dotter CompassRosen,

i B´s Ferrari.

Vi åkte en lång resa på ca 700 meter.

Sedan parkerade vi dyrgripen och dolde den under täckelsen.

Det är en jättebra förklädnad.

Funkar p r e c i s som i reklamen för Toyota!

Ingen kan ana att ett äkta Vrålåk döljer sig därunder:

 

Vår KlubbStuga ligger så fint och naturskönt placerad på Lokaåsen.

Och rullstensåsar är ju som bekant lite gropiga här och där.

Som tex i de närmaste omgivningarna av KlubbStugan...

Nu är det på det lilla viset,

att både Vännen B och jag är livrädda för skidspår som går i nedförsbackar!

För att undvika detta kan man glida in på de välpreparerade spåren några kilometrar bort från Stugan.

Fiffigt,

eller hur?

Nu var det även så att  vår Sköna Söndags-utflykt skulle fotodokumenteras.

För detta ändamål fick jag då låna Mannen i mitt liv´s jobbkamera.

CompassRosen fick agera paparazzi.

 

- "Vad sysslar du med Huldran?" väser Vännen B i mungipan.

"Det var ju nu vi 'sulle' se så där naturligt vackra, sportiga och avspända ut"

- "Sulle å sulle... sulle ha vantarna på åsså..."  fumlar jag. 

 

Sådärja! Naturligt vackar, sportiga och avspända framför linsen!

- "Nu får ni klara er själva!" meddelade CompassRosen och langade tillbaka kameran till mig. 

Styvnackat vägrade hon att medverka på bild.

Lade iställer benen skidorna på ryggen och försvann som en oljad blixt i fjärran! 

 

Jag slängde ett hjälplöst skott efter henne och då,

p r e c i s  då,

meddelade kameran helt känslolöst att batterierna var slut... 

Så därför blev det inga fler bilder.

Framför allt blev det ingen "efter - bild."

Så du får inte se hur vi ser ut när vi inte längre är naturligt vackra och avspända!

Kanske lika bra det.

Jag vill ju att du ska våga komma tillbaka till bloggen i morgon med...